Idag har jag varit på min sista besiktning av axeln.. Enligt honom så kommer jag aldrig bli fri från värk. Det är bara att gilla läget..

Då känner man bara, ja jag vill inte säga det, men att en person har förstört för resten av mitt liv.. JAG måste leva med denna värk för vad en annan människa har orsakat...

Man känner sig lite småirriterad kan jag säga...

Har pratat med sis i princip hela dagen i omgångar och det är så skönt att prata med henne Jag har headsetet på mig och viker tvätt, svär när min bränning går fel till cd skivorna jag lovade Emelie. Sis glömde smöret till kakan hon bakade till 5 års kalaset, bokade tågbiljett till karlstad osv samtidigt som vi pratade.

Vi är tillsammans och har varandra uppkopplade men pratar inte hela tiden. Vet att det låter säkert konstigt, men så känner jag.

Nu närmar det sig rättegången och jag har lite smått panik.. Jag SKA finnas för sis men gör det för hennes skull.

Eftersom hon läser denna blogg så ska jag inte skriva mer om det utan jag säger bara att jag är stolt över henne och att hon är så stark nu så hon kommer klara detta.

Sov gott mina vänner!

Pusss