*trummor*

Nicke Booooorg...

Efter sjukhusbesöket trodde jag i mitt stilla sinne att detta kommer ju att gå kanon... Hade inte direkt ont alls..

Lite efter att bedövningen släppte, men det var ju överkomligt..

I söndagskväll började smärtan i magen komma krypande.

Igår blev det värre och igårkväll fick jag som sammandragningar i magen.

Vaknade dyngsur i svett och värk..

Släppte lite senare och jag kunde somna.

Idag har jag mest legat och tyckt synd om mig själv.. Blev lite bättre efter en varm dusch.

Kanonväder är det här i dag också och har varit hela helgen..

Nu är våren på väg IGEN får vi hoppas..

Idag ska alla kvinnor firas också..

Jag har fyllt på checklistan som jag ska ge Micke då han kommer hem..   

Men han hade ju faktiskt lämnat världens gulligaste lapp i morse, så jag kanske kan stryka något bara för den skullen... En sak iallafall...   

Ha en bra dag!

Pusss

Är så lycklig att jag har min älskling och är SÅ tacksam att han följde med till sjukhuset...

Mina nerver var på utsidan, men det kändes ändå lugnare när han var med..

Det var bland det värsta jag gjort kan jag säga...

Tror nog att jag föder barn igen istället för detta...

Sprutor som normalt är ca 1 dm växer till minst en halvmeter.. Ja det är sant...

Maskiner som låter en del, låter som ett krig...

Man känner sig så liten, man kan inget göra förutom att ligga där.

Men måste berömma läkaren iallafall... Även om det inte går att lugna mig i stressiga fall så var han helt underbar och lugnande...

Nu är det bara att vänta på provsvar som är något frustrerande..

Men det blir nog bra, hoppas jag...

Jag älskar dig Mickedarling...  

Du och barnen är det BÄSTA som hänt mig...

Pusss

Lite ångest har nog alla varit med om..

Man blir lämnad, bakfylleångest, ångest för att man inte gjort vissa saker...

Finns nog tusen saker som hör ihop med ångest.

Men riktig ångest kan inte jämnföras med vanlig ångest.

Folk dör av det.

Slutar andas, begår självmord mm..

Tror jag gått igenom alla faser av ångest, men känner mig inte stärkt av det...

Ångesten sitter nu innanför skinnet för morgondagen.

Vill inte åka på sjukhuset.. Jag HATAR sjukhus numer.. Det har nästan varit mitt hem... Vet inte hur många timmar jag tillbringat på akuten tex...

Ångesten visar sig i detta fall att det onda som hänt har blivit en negativ sida just med sjukhus..

Sen kommer ångesten över hur själva proverna kommer att visa.

Vill inte visa något utåt, för jag vill inte oroa andra att jag mår kasst... Har blivit en ren vana sedan helvetet..

Mamma frågade idag om jag var orolig, men helt spontant svarade att jag hade inte funderat på det...

Funderar på det är ju det ända jag gör.

Är så glad att älsklingen följer med mig i morgon..

Han känner mig utan och innan och förstår att jag är nog som en liten fågelunge där borta...utan att jag säger något..

Jag är evigt tacksam för att ha träffat jordens bästa Micke....

Saknar kidsen också.. Man tycker att man ska göra saker då barnen inte är hemma, men när dom är borta hos papi så är det bara tyst... Inga rop på mamma 1000 gånger...

Men det konstiga är att man saknar det då det inte händer..

Ha nu en bra natt och håll tummarna för mig i morgon kl 10...

Pusss

Denna låt hittade jag nu och kommer ihåg att den betydde mycket och betyder mycket fortfarande...

Det var när jag åkte upp till Micke och hem igen..

Längtan efter varandra..  

Minns jag la ut den då på min hemsida och det som var roligast var att min mor tyckte att den var bra...

Var nog därför att hon har fått världens bästa svärson... (Är ju inte hennes musiksmak direkt)...

Denna förkylning tar snart död på mig...

Inne i vecka 3 nu... Jag har varit utan hörsel nu i snart två veckor på ett öra och nu ikväll slår det lock för andra..

Är som i en bubbla och hör mig själv bara när jag pratar.. Höga ljud hör jag men inget annat..

Måttligt road min familj blir på mig med mitt dåliga humör just nu...

Radion är på mest hela dagarna och jag hör ordet "mamma" tusen gånger om dagen, men jag hör inte vad dom säger när det är ljud runt om... Vem vill något? Vem får springa?

Ja det kan ni ju lista ut själv...

I morgon ska jag och Emil på badhuset iallafall med en kompis till honom och hans mamma..

Just nu bävar jag för det, just för att det lär ju va mycket folk nu när det är sportlov och jag ska sitta och prata med henne utan hörsel med massa skrikande ungar....

Mitt åtekommande ord är nog

-VAAA, vad sa du.....

I morgon efter middagen åker barnen till pappi..

Emelie är där tills på söndag.

På fredag är det dags för provtagning...

Jag har sån ångest och vill inte..

Sötaste mannen i mitt liv har tagit ledigt och ska följa med.

Mycket nu med irritationerna är just detta som gnager och förkylningen som gör att jag inte är riktigt pigg...

Sover som en kratta på nätterna..

I natt hade jag massa mardrömmar och vaknade 2.30,

snorade, nös, funderade och somnade inte förrän vid 5..

Emelie sa när jag väckte henne i dag och berättade för henne om mina drömmar och alla nysattacker att,

-jag fattar inte att du går upp så tidigt...

Och nä det gör inte jag heller, men har väl den känslan i kroppen att man ska inte sova bort dagen...

När jag jobbade natt var jag tvungen att gå upp på morgonen tex.

Sitter väl i än i ryggraden...

Sänder en liten tanke till "sis" i kväll och hoppas att du får sova gott i natt... <3<3<3

Ta hand om er och sov så gott....

Pusss