Lite ångest har nog alla varit med om..

Man blir lämnad, bakfylleångest, ångest för att man inte gjort vissa saker...

Finns nog tusen saker som hör ihop med ångest.

Men riktig ångest kan inte jämnföras med vanlig ångest.

Folk dör av det.

Slutar andas, begår självmord mm..

Tror jag gått igenom alla faser av ångest, men känner mig inte stärkt av det...

Ångesten sitter nu innanför skinnet för morgondagen.

Vill inte åka på sjukhuset.. Jag HATAR sjukhus numer.. Det har nästan varit mitt hem... Vet inte hur många timmar jag tillbringat på akuten tex...

Ångesten visar sig i detta fall att det onda som hänt har blivit en negativ sida just med sjukhus..

Sen kommer ångesten över hur själva proverna kommer att visa.

Vill inte visa något utåt, för jag vill inte oroa andra att jag mår kasst... Har blivit en ren vana sedan helvetet..

Mamma frågade idag om jag var orolig, men helt spontant svarade att jag hade inte funderat på det...

Funderar på det är ju det ända jag gör.

Är så glad att älsklingen följer med mig i morgon..

Han känner mig utan och innan och förstår att jag är nog som en liten fågelunge där borta...utan att jag säger något..

Jag är evigt tacksam för att ha träffat jordens bästa Micke....

Saknar kidsen också.. Man tycker att man ska göra saker då barnen inte är hemma, men när dom är borta hos papi så är det bara tyst... Inga rop på mamma 1000 gånger...

Men det konstiga är att man saknar det då det inte händer..

Ha nu en bra natt och håll tummarna för mig i morgon kl 10...

Pusss