Nu börjar det gå för långt här.. Enligt de andra.  

Känns som Emelie ska ha broddar för att inte halka omkull, Emil får snart ha hjälm för att gå ner för backen... Jag oroar mig jämt för VAD som kan hända..

Allt jag får höra i min oro är bara

- MEEEEN MAMMMMA , ge dig, vi är inte 3 år.

Nää, det är dom inte men dom kanske inte tänker på vad som kan hända tänker jag.. Allt kan gå så fort.

Älsklingen ska iväg på onsdag och åker då 80 mil med bil. Jag har redan börjat lokalisera vart vilthängnen är efter vägarna.. Har ångest för att det var meningen från början att jag skulle följa med, men nu ska jag inte det.. Sånna tankar kan göra mig galen... Tänk om det händer något och jag skulle vara med?

Jag tror att det beror på den ryggsäck jag bär med mig. Jag vet hur fort allt kan gå. Allt kan slockna så fort, vad det än är.

Jag älskar HELA min familj och alla mina ÄLSKADE vänner.

Denna är till er   

Pusss