Jag lovade Maria ett eget inlägg och det ska hon nu få samtidigt som jag hälsar henne välkommen hem till Sverige.

Vet inte riktigt vart jag ska börja och hur, men jag kom att tänka på nu att vi har varit bästa vänner i 32 år. Det är äkta vänskap anser jag då man håller ihop så lång tid. Visst, vi har haft våra duster ibland, men har alltid rett ut allt och hittat tillbaka till varandra.

Vi håller ihop fast vi idag bor 65 mil från varandra.

Många hyss har vi gjort under ungdommens dagar, men det gör nog alla ungdommar. Men vi har gjort mycket bra också. Tror ingen av oss ångrar något vi genomgått utan packar ner det i våra ryggsäckar som erfarenheter.

Maria är förutom en glad, sprallig, impulsiv och gud vet allt en väldigt stark person. Hon har gått igenom många tunga förluster genom livet och även som barn, men hon har lyckats kämpa sig igenom sorgerna och fortsätta se framåt även då det är som jobbigast. Det är något jag beundrar henne för   

Hon har många gånger hjälpt mig då jag varit på botten, har alltid funnits vid min sida oavsett vad det är. Peppat mig genom det jobbiga för att jag ska ta mig upp till ytan igen. Det som är så fint med äkta vänskap är att jag har fått många utskällningar också som jag hatat henne för just i stunden, men när allt sjunker in så förstod jag att hon var arg för att jag skulle få upp ögonen och se verkligheten...

Vi har alltid så roligt och skratten finns oftast, men vi kan även sitta i varsin lur och bara gråta tillsammans..

Våran dåliga humor är det nog inte många som har, och jag har hur många tankar som helst nu som poppar upp i hjärnversamheten, men jag spar på dem..  

Skulle nog kunna skriva en bok om henne och vår vänskap, men det får bli vid ett senare tillfälle   

Bilderna har jag gladerligen snott från facebook..   

Hoppas du är glad för inlägget min bästa Maria   

Friends forever   

I Love You.......